VakO 72:2016

A hade under sitt arbete i Sverige under tidsperioden 10.2. - 28.8.2014 inte varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa, utan han hade varit försäkrad i den svenska grundförsäkringen mot arbetslöshet. Därför kunde denna i Sverige fullgjorda period inte hållas så som försäkringsperiod som kan beaktas i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning. A:s medlemskap i en finländsk arbetslöshetskassa från och med 16.2.2014 kunde enligt försäkringsdomstolens bedömning inte i fråga om denna relativt långa tidsperiod utgöra grund för att räkna med det i Sverige så som grundförsäkrad utförda arbetet i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning.

Förhandsuppgifter

A hade anslutit sig till en finländsk arbetslöshetskassa 16.2.2014. Han hade arbetat i Sverige under tidsperioden 10.2. - 28.8.2014 och i Norge under tidsperioden 8.9. - 5.10.2014.

A ansökte om inkomstrelaterad dapenning från och med 1.9.2014.

Arbetslöshetskassan avslog A:s ansökan om inkomstrelaterad dagpenning från och med 1.9.2014 eftersom arbetsvillkoret inte uppfylls.

A sökte om ändring av arbetslöshetskassans beslut i besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden. A framförde att ansökan avslagits på grund av att en U1-blankett för det tre veckor långa arbetet i Norge saknats. Dessutom framförde A att han har över 26 veckors arbete från Sverige.

Besvärsnämndens för utkomstskyddsärenden beslut

Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden förkastade besvären.

Besvärsnämndens motiveringar

Rätt till inkomstrelaterad dagpenning har en medlem av en löntagarkassa (försäkrad) som har varit försäkrad åtminstone de 26 närmast föregående veckorna som medan han eller hon varit försäkrad har uppfyllt arbetsvillkoret.

En löntagares arbetsvillkor blir uppfyllt då han eller hon under de närmaste föregående 28 månaderna (granskningsperiod) i minst 26 kalenderveckor har varit i sådant arbete som omfattas av en försäkring och som uppfyller kraven för arbetstid och lön.

Kraven för arbetstid uppfylls, om arbetstiden i ett eller flera arbeten är sammanlagt minst 18 timmar eller när den ordinarie arbetstiden i periodarbete enligt arbetsavtalet under en utjämningsperiod är i genomsnitt sammanlagt minst 18 timmar per kalendervecka.

Kraven för lön uppfylls när lönen är kollektivsavtalsenlig. Om det inte finns något kollektivavtal inom branschen, ska lönen för heltidsarbete vara minst 1.134 euro i månaden.

A har blivit medlem i den finländska arbetslöshetskassan 16.2.2014. Han har arbetat i Sverige under tiden 10.2. - 28.8.2014. Arbetslöshetskassan har redan räknat med A:s tre veckors arbetsperiod från Norge i arbetsvillkoret. A har meddelat att han inte varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa. På grund av detta uppfyller inte A:s arbete i Sverige förutsättningarna för arbetsvillkoret. Bevärsnämnden för utkomstskyddsärenden anser inte att A:s arbetsperiod i Sverige varit kortvarig. Därmed kan arbetsperioden inte räknas med i arbetsvillkoret. Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden anser inte att A uppfyllt arbetsvillkoret på 26 kalenderveckor under granskningsperioden och därmed har han inte rätt till inkomstrelaterad dagpenning från och med 1.9.2014.

Ändringssökning i försäkringsdomstolen

A ansökte om ändring av beslutet av besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden.

Försäkringsdomstolens avgörande

Besvärsnämndens för utkomstskyddsärenden beslut ändrades inte.
Besvären förkastades.

Försäkringsdomstolens motiveringar

Försäkringsdomstolen godkänner motiveringen i besvärsnämndens för utkomstskyddsärenden beslut.

Dessutom konstaterar försäkringsdomstolen att i 5 kapitlet 9 § i lagen om utkomstskydd för arbetslösa stadgas att ska enligt bestämmelser i en överenskommelse om social trygghet som Finland ingått, i förordningen om social trygghet eller i grundförordningen försäkrings- eller arbetsperioder som har fullgjorts i en annan stat inräknas i arbetsvillkoret, är en förutsättning för att de ska beaktas att personen i fråga omedelbart innan han eller hon blev arbetslös har arbetat minst fyra veckor i Finland som löntagare eller minst fyra månader som företagare.

I 61 artikeln i europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen 61 artikel har stadgats om särskilda bestämmelser för sammanläggning av försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egen företagare.

I nämnda artikels punkt 1. har stadgats att den behöriga institutionen i en medlemsstat, i vars lagstiftning förvärv, bibehållande, återfående eller varaktighet av rätt till förmåner grundas på antingen fullgjorda försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare, skall i nödvändig utsträckning beakta de försäkringsperioder, anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, som om de hade fullgjorts enligt den lagstiftning institutionen tillämpar.

Om emellertid rätten till förmåner enligt den tillämpliga lagstiftningen grundas på fullgjorda försäkringsperioder, skall de anställningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning endast beaktas i de fall då de skulle ha betraktats som försäkringsperioder om de hade fullgjorts i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen.

I punkt 2. i nämnda artikel har stadgats att utom i de fall som avses i artikel 65.5 a skall punkt 1 i denna artikel tillämpas endast om den berörda personen senast i enlighet med den lagstiftning enligt vilken ansökan om förmåner görs, har fullgjort
- försäkringsperioder, om det i lagstiftningen krävs försäkringsperioder
- anställningsperioder, om det i lagstiftningen krävs anställningsperioder eller
- perioder av verksamhet som egenföretagare, om det i lagstiftningen krävs perioder av verksamhet som egenföretagare.

Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) har i mål 126/77 Frangiamore fastställt att vid tillämpningen av artikel 67.1 i förordning 1408/71 behöver en försäkringsperiod i en annan medlemsstat inte anses som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i den stat från vilken förmånen beviljas, utan en godkänd försäkringsperiod enligt arbetslandets lag är tillräckligt. Det saknar betydelse, att ifrågavarande period inte anses som en försäkringsperiod enligt lagstiftningen i den stat från vilken förmånen beviljas. I mål 388/87 Warmerdam-Steggerda har EG-domstolen fastställt, att då det i en medlemsstats lagstiftning krävs fullgörande av försäkringsperioder i enlighet med artikel 67.1 i förordning 1408/71, behöver sådana anställningsperioder som fullgjorts i en annan medlemsstat inte vara fullgjorda inom samma socialförsäkringsslag som krävs enligt lagstiftningen i den stat från vilken förmånen beviljas. Sammanläggning av perioder för erhållande av arbetslöshetsförmåner kräver inte, att personen i fråga uttryckligen skulle ha varit försäkrad mot arbetslöshet.

Försäkringsdomstolen konstaterar att Europeiska gemenskapernas domstolens avgöranden 126/77 Frangiamore och 388/87 Warmerdam-Steggerda har tagit ställning till situationer som avviker från Finlands och Sveriges tudelade arbetslöshetsförmånssystem och därför kan inte nämnda avgöranden tillämpas i det ärende som det nu är frågan om.

I försäkringsdomstolen har så som ny utredning framställts en U1-blankett som svenska Alfa-kassan har utfärdat 6.4.2017. Enligt denna har A varit försäkrad som anställd i Sverige under tidsperioden 10.2. - 28.8.2014. Alfa-kassan har ytterligare meddelat den finländska arbetslöshetskassan per e-post att A inte var medlem i Alfa-kassan utan endast hade en grundförsäkring då han arbetade i Sverige.

A har alltså under sitt arbete i Sverige under tidsperioden 10.2. - 28.8.2014 inte varit medlem i en svensk arbetslöshetskassa, utan han har varit försäkrad i den svenska grundförsäkringen mot arbetslöshet. Därför kan denna i Sverige fullgjorda period inte hållas så som försäkringsperiod som kan beaktas i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning. A:s medlemskap i finländsk arbetslöshetskassa från och med 16.2.2014 kan enligt försäkringsdomstolens bedömning inte i fråga om denna relativt långa tidsperiod utgöra grund för att räkna med det i Sverige så som grundförsäkrad utförda arbetet i arbetsvillkoret för inkomstrelaterad dagpenning.

Tillämpade rättsnormer

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen 61 artikel
Den nordiska konventionen om social trygghet (FördrS 136/2004 och 55/2014)
Lagen om utkomstskydd för arbetslösa 5 kap. 2 §, 3 §, 4 § och 9 §

Rättsfall

Europeiska gemenskapernas domstol:
126/77 Frangiamore [1978] 724
388/87 Warmerdam-Steggerda [1989] 1203