VakO 3217:2023 (L)

Fråga om huruvida A:s anställningsförhållande hade upphört på det sätt som förutsätts i 11 § 4 mom. och 13 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare när hen ansökte om ålderspension enligt lagen om pension för arbetstagare fr.o.m. 1.12.2022 och huruvida hen således hade rätt till ålderspension enligt denna lag fr.o.m. 1.12.2022.

Villkoren för A:s anställningsförhållande som inletts 2017 hade ändrats fr.o.m. 1.12.2022 så att A:s arbetstid och lön var 50 procent jämfört med tidigare. A hade yrkat att ålderspension enligt lagen om pension för arbetstagare skulle beviljas fr.o.m. 1.12.2022 och åberopat att hens anställningsförhållande hade upphört 30.11.2022 och att det nya anställningsförhållandet hade börjat 1.12.2022. Försäkringsdomstolen avslog besvären och hänvisade till beslutsskälen i besvärsnämndens för arbetspensionsärenden beslut, enligt vilka ett anställningsförhållande från vilket en person går i ålderspension innan den övre åldersgränsen för försäkringsskyldigheten har uppnåtts ska upphöra helt och hållet. A hade inte rätt till ålderspension fr.o.m. 1.12.2022, eftersom hens anställningsförhållande inte hade upphört när ålderspensionen började utan det hade fortsatt utan avbrott. Inte heller försäkringsdomstolen hade fått någon utredning på basis av vilken det kunde konstateras att A:s anställningsförhållande har upphört på det sätt som förutsätts i 11 § 4 mom. och 13 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare när hen ansökte om ålderspension från och med 1.12.2022.

Se FSD 29.11.2022/21382:2021